Pest eller Kolera?

Jag spyr på den, likt en atlantvägg stora frustande uppladdning, inför det kungliga bröllopet. Mitt kungliga intresse är fullständigt lika med och konstant noll och jag begriper inte lyckan hos de många "tursamma", vars ögon tindrar som de mest tindrande smågossar när de öppnar sina julklappar och till sin stora lycka ser sin nya röda brandbil med takstege och tillhörande siren, när de får en glimt av våra storheter. Men någonstans när borta, på andra sidan skogen, där det en gång bodde en man, ser jag ändå en liten glimrande ljuspelare. För tack vare - och jag menar då verkligen tack vare - detta spektakel så bevakar inte media i lika stor utsträckning, den storm som atlantväggen skyddar oss emot. Invasionen av de många hundra, kanske tusentals, vallöften som alla våra kära folkvalda är beredda att sprida i hus och stuga. Vänta bara, kära ni. Vi är Tyskland... (på nåt konstigt sätt blev vi the bad guys... men skit samma) kungabröllopet är vårt försvar längs den franska kusten och snart kommer D-day... då de allierade... med Fredrik den store i spetsen kommer krossa våra murar, demoralisera våra sinnen och förgifta våra barn. Söndagen den 20:e juni.. vänta ni bara... dagen är nära.